Dina bästa argument håller dig tillbaka

Du har ett jobb som gör att du vaknar klockan 4.30 varje natt och börjar snurra stresstankar. Men du älskar företaget och människorna som jobbar där. Dessutom är konjunkturen usel just nu, du är inte direkt 25 längre och du skulle ha svårt att få ett annat jobb.

Du saknar också att kunna dela det du tänker och känner med din sambo och har försökt få till djupare samtal få till i flera år, utan resultat. Men din sambo är en fin person. Ni har barn tillsammans. Ingen relation är perfekt och det är för mycket begärt att en annan människa ska kunna möta alla ens behov.

Det är lätt att tro att välformulerade logiska argument är bevis för att du är på rätt ställe. Men ibland är det snarare din hjärnas sätt att skydda dig från att behöva känna att du inte hänger ihop.

Om du ser dig själv som en klok person som fattar bra beslut och värnar om din hälsa och ditt välmående, så blir det obekvämt att samtidigt behöva inse att du jobbar på ett ställe som gör att du inte orkar träffa vänner eller ha fritidsaktiviteter.

Och om du har ett stort behov av närhet och samhörighet, men lever år efter år utan, behöver du på något sätt rättfärdiga för dig själv varför du gör det.

Det är då du plockar fram de logiska argumenten ur verktygslådan - och vips har du en rad anledningar till att du gör som du gör. De hjälper dig inte i situationen du befinner dig i, men du slipper känna dig som en bluff.

Så var lite vaksam på dina allra bästa argument. Särskilt de du upprepat så många gånger att de har blivit "sanningar".

En bra och obekväm fråga när du vill utmana dig själv kan vara:

Vad slipper jag överväga att förändra i mitt liv så länge jag fortsätter lyssna på den här förklaringen?