Vem vinner på dina prestationer?

Jag har alltid omgett mig med människor som har fantastiskt mycket att bidra med, både på jobbet och privat. De är ambitiösa, lojala, intelligenta, ansvarstagande, bryr sig om andra och är inte rädda att anstränga sig.

De har helt enkelt egenskaper som borde göra det möjligt att skapa fantastiska liv!

Men istället för att nyttja sina förmågor till att må bra, jobba friare, jobba mindre, starta stimulerande verksamheter eller använda sina pengar till sådant som bidrar till livskvalitet och välmående, har jag istället sett hur de mest bara gör mer och mer. Tar ännu mer ansvar, kräver ännu bättre prestationer av sig själva, försöker göra alla nöjda och kompenserar för andras tillkortakommanden.

Jag som står utanför och tittar på, ser ett enormt slöseri med talang, driv och förmåga. Och framför allt är det ledsamt när kapaciteten inte används för att skapa mer frihet och glädje i livet, utan blir mer av ett fängelse.

Jag vet precis hur det känns att vilja göra ett bra jobb, bry sig, ta stort ansvar och gå in helhjärtat i saker. Men hur man än vrider och vänder så kostar det på och belöningen behöver åtminstone vara i paritet med insatsen.

Du behöver få vinster i form av frihet, ett roligare liv, mer tid, bättre relationer, bra lön, större valfrihet eller mer stimulerande uppgifter.

Om du är fantastisk på att arbeta ska inte belöningen vara att arbetsgivaren lägger ännu mer på dig.

Om du är suverän på att ta ansvar ska inte belöningen vara att andra tar mindre ansvar på din bekostnad.

Och om du har stor emotionell förmåga ska inte belöningen vara att du står ut längre i relationer som inte ger dig det du behöver.

En stor del av förtjänsten ska hamna hos dig. Annars är något grundläggande fel i fördelningen!