Är du en människa även på jobbet?

Idag fick jag ett mail som var så opersonligt och korrekt att det blev roligt.

Om jag skulle ha svarat i samma stil hade jag skrivit:

” Tack för ditt mejl.

Med hänvisning till tidigare genomförd dialog samt dokumenterat beslutsunderlag i form av mötesprotokoll vill jag informera om att frågeställningen redan hanterats och att beslut fattats om att inte prioritera detta i nuläget.

Vid behov av ytterligare förtydliganden hänvisas fortsatt dialog till ansvarig chef.

MVH,

Elin”

Jag skrev inte så, utan:

Hej!

 Vi beslutade på förra mötet att inte göra detta just nu.

Hör med Sara om du funderar på något.

Vi hörs!

Elin”

Sorgligt nog försöker många - speciellt på jobbet - låta smarta och opersonliga snarare än mänskliga. Det känns mer ”safe” på det sättet. Man gömmer sin personlighet, sina önskningar och behov bakom business-formuleringar.

 ”Jag behöver hjälp att prioritera” är mycket mer sårbart än att säga än "det föreligger behov av ytterligare resurser här”.

I det första fallet kan någon rata ditt behov och strunta i att hjälpa dig. I det andra fallet har du helt tagit bort dig själv ur ekvationen och är oantastlig.

Att vara personlig blir mycket lättare när vi känner oss trygga. Det är också rakare, lättare att förstå och bjuder in till att vara människor med varandra. Snarare än att man blir en funktion som kommunicerar till en annan funktion.

Under en anställningsintervju sa min blivande chef: ”Hit går vi inte för att leka kontor och verka seriösa. Vi är seriösa i vårt arbete, men vi är människor”.

Det var som ljuv musik i mina öron. Jag vet hur mycket enklare och roligare det blir att jobba då. Och det smittar! När du själv är öppen och mänsklig blir det lättare för andra att också vara sig själva.