Behöver du verkligen kompromissa så mycket?

Du har ett spännande jobb - men arbetar för mycket.

Du har en hög position - men går runt med konstant stress.

Din relation är passionerad - men du saknar trygghet.

Du arbetar med det du älskar - men står ut med en lynnig chef och en destruktiv kultur.

Det framställs som lite naivt - alternativt girigt - att vilja ha mycket på en gång.

Det vuxna, realistiska och hederliga är att nöja sig med någon eller några aspekter av ett bra jobb eller en relation. Och vi är jätteduktiga på att vara vuxna!

Men låt oss syna detta, för det hindrar oss från att må så bra som vi skulle kunna må och få så mycket som vi faktiskt skulle kunna få.

Mycket av det vi vill ha står nämligen inte emot varandra.

En människa kan vara både trygg OCH passionerad. Ett jobb kan vara både kvalificerat OCH rimligt dimensionerat. Man kan älska sitt arbetsområde OCH ha en härlig arbetsmiljö. Och man kan bli framgångsrik utan att regelbundet befinna sig på gränsen till utmattning. Du är i din fulla rätt att vilja ha flera behov tillgodosedda samtidigt!

Prestationsprinsessor - som får allt att fungera - är extra sårbara när det gäller att kompromissa, eftersom de är så himla bra på att kompensera för det som saknas.

Vi får ett jobb som egentligen kräver 150 procent, att trots allt fungera. Och om inte chefen leder så leder vi sig själva. Om en partner inte kan möta oss emotionellt så förklarar vi, anpassar oss, förstår och försöker hitta sätt att ändå få relationen att fungera.

Detta gör att fantastiskt kompetenta människor kompromissar med fullkomligt rimliga behov, när de egentligen inte skulle behöva göra det.

Om det här, trots allt, känns lite girigt och du tänker att man faktiskt inte kan kräva att få allt, fundera på om det verkligen är höga krav som brukar ställa till det för dig.

Brukar du ge upp så fort något blir lite jobbigt? Lämnar du när du inte får som du vill? Förväntar du dig att andra ska anpassa sig efter dig? Vägrar du kompromissa?

Eller är du betydligt mer bekant med att försöka lite till, förstå den andra, sänka förväntningarna och hitta sätt att få det att fungera?

I så fall är risken att du råkar bli alldeles för kräsen är förmodligen betydligt mindre än risken att du fortsätter nöja dig med för lite.